Nu har jag suttit ett tag och försökt jobba med de uppgifter jag fått.
Hjärnan är segare än vanligt, magen värker, hjärtat rusar och ångesten stiger. Det är så länge sen jag kände av symptomen så här starkt sist. Jag har symptom varje dag, men inte så här mycket.
Nu börjar det gå nedför igen och jag kan inte göra något för att stoppa det.
Vad och hur ska jag göra?
Jag började min arbetsträning med 12 timmar i veckan och nu ska jag upp till 50% vilket jag inte klarar. Jag klarar inte det. Det gör så ont att erkänna för sig själv att det inte går. Det var nätt och jämt jag klarade av 15 timmar i veckan. Alltså, hur ledsen blir man inte?
Jag vill verkligen inte vara den som klagar, men vad ska jag göra?
Det känns som att ingen lyssnar, inte för att jag pratar speciellt mycket om mitt mående heller, men ändå. Det är bara att tuta och köra tills det tar stopp igen. Eller har jag blivit något klokare med åren tro?
Kanske ska jag sätta stopp för detta nu!?
Det är frågan.
Hur blir det med ekonomin? Får jag sjukskriva mig igen? Godkänner FSK min ansökan? Det är så många frågor men inga svar.
Jag har kämpat med FSK i så många år och jag vill helst bli fri från dem helt och hållet, men vad ska jag göra när jag behöver pengarna?
Vi kan inte leva på luft och kärlek heller.
Det är dags för mig att ta tag i detta igen. Är det värt att jag hamnar i en djup depression igen? John Blund är frånvarande och tröttheten plågar mig. NEJ, det är inte värt det, men vad ska jag göra då`?
