Ibland kan man ju undra om allt står rätt till hos mig ?!
Vissa dagar är jag full av liv, andra är jag i koma. Jag har ingen aning om varför det skiftar så från dag till dag.
Tidigare i mitt liv var det alltid samma glöd och engagemang för allt jag gjorde och jag älskade verkligen varje sekund av mitt liv.
Men så hände det något som jag inte rådde på… vårt barn blev allvarligt sjukt.
Vår dotter började skära sig och livet kändes enormt meningslöst. Samtidigt som jag varje dag önskade att mardrömmen skulle ta slut så att jag kunde fortsätta mitt liv som vanligt.
Jag hade mål som jag ville nå, samtidigt som jag ville vara världens bästa mamma.
Jag har kämpat, bönat och bett till himmelens Gud om ett lite lättare liv, men det verkar som att HAN inte bryr sig.
Självklart förstår jag att människan står till svars för sina egna gärningar och val, men ibland önskar jag faktiskt att det vore lite lättare att leva.
Något som jag är enormt tacksam för är min man, dotter, Lazy och Loke . Utan dem vore jag inget!
I måndags började jag att arbetsträna hos denna fantastiskt drivna och snygga kvinna. Det går bra och jag är enormt tacksam för denna möjlighet.
Det finns hopp om livet 懶
