Välkommen till avsnitt 13 av Inte Perfekt, men duger ändå!
Under 2 veckors tid har jag gått på en utredning som försäkringskassan har begärt.
Fsk vill utvärdera min arbetsförmåga och se hur mycket jag orkar jobba.
De vill veta hur min värk och mina kognitiva besvär påverkar mig i ett arbete. Det har inte varit några speciellt positiva prestationer.
Jag gjorde lite mer än mitt bästa och då får jag någonstans känna mig nöjd.
Någonstans känner jag att det är dags för mig att börja acceptera att jag aldrig kommer att bli den prestationsprinsessan jag en gång var.
Efter alla tester har jag varit i koma.
Jag har varit såå trött kroppsligt, men också mentalt.
Sömnen har påverkats negativt och jag har sovit så mycket sämre trots att jag varit mycket tröttare.
Jag har varit extra speedad och varit mer modlös.
Det är tur att jag hade lite anteckningar färdigt för det här avsnittet så att jag fick ihop lite text eftersom jag inte mått så bra.
Så ni får ta detta avsnitt lite grann som den kommer.
Du vet väl att du även kan lyssna på avsnittet på Spotify eller Youtube.
Podden finns där poddar finns, sök bara på Ninis74 eller klicka in här.
Avsnitt 13
Resor, resor, resor.
I tidigare avsnitt har jag berättat om några resor som vi gjorde innan vår dotter började skolan.
Det är faktiskt så att vi trots min mans arbetsskada och minskade inkomster så prioriterade vi resor före mycket annat.
Vi behövde komma hemifrån för att ladda batterierna.
Det var inte så att jag längtade speciellt mycket efter att resa, men det var nödvändigt för oss då vi alltid hade en himla massa projekt och människor omkring oss.
Visst var det skönt att äntligen få vila upp sig och njuta av långa lata dagar med familjen.
När vi väl hade landat på destinationen så blev jag sjuk.
Det hände på nästan alla resor.
Så fort jag kände att jag kunde slappna i kroppen och släppa kontrollen över det som var hemma så började jag att känna mig febrig, fick ont i musklerna och åkte på en riktig influensa.
Som om det inte var nog, så fick jag även urinvägsinfektion och migrän
Det slog aldrig fel.
Det är klart att det har påverkat mig och min familj just för att jag aldrig riktigt kunde återhämta mig som jag så väl behövde.
Att bli sjuk och att vara sjuk någon annanstans än hemma är riktigt jobbigt, man vill ju bara hem till sin egen säng.
Jag var ofta ledsen och gick på övervarv för att jag inte fick den återhämtning jag så väl behövde.
Men vad hände med min kropp egentligen så fort jag skulle varva ner och försöka vila?
Varningsklockor
Med stor sannolikhet så berodde detta på långvarig stress.
Om kroppen inte har tid att vara sjuk så kan den skjuta upp sjukdomen tills den har tid att vara det.
Jag är ingen läkare men jag har läst att när man är stressad så prioriteras andra funktioner i kroppen som kan vara viktiga för att överleva. Man kan köra över ohälsosignaler till en viss punkt, därefter ska kroppen reagera starkare.
Blir man ofta sjuk på just semestern eller på helgerna så kan det vara en varningsklocka som ringer.
Då är man på väg att bli utsliten och långvarigt sjuk.
Jag tycker det är märkligt hur kroppen funkar, men det låter ändå rätt logiskt.
Stressen fortsätter
Det hände en hel del efter att min man fick operera sin högra axel och dottern började skolan.
Efter 3,5 år på mitt jobb som jag egentligen trivdes på, sa jag upp mig.
Jag satt på en ordermottagning och tröttnade snabbt på det monotona arbetet.
Tack och lov så jag fick prova att jobba på andra avdelningar.
Lagerarbetet var helt ok men receptionsjobbet var ännu bättre.
Jag blev bara tröttare och ledsnare och började åter tappa glädjen i livet.
Istället för att sjukskriva mig, sa jag upp mig.
Hur dumt var inte det?
Min man var ju sjukskriven och blev sedan arbetslös på grund av sin skada.
Om jag minns rätt så förlorade vi sammanlagt över 7,000 kr i månaden.
I samma veva kämpade jag en hel del med min vikt (jojobantade) och stressen blev bara svårare att hantera.
Trots att det var riktigt tufft emellanåt gick vi i kyrkan varje söndag.
Vi hjälpte människor som behövde vår hjälp och ibland hade vi inneboende hos oss.
Jag var väldigt aktiv i olika smågrupper där jag tillsammans med någon annan var ledare.
Jag älskade att ha mycket att göra.
Nytt jobb
Jag fick jobb i en tapet och färgbutik och trivdes bra, men det var ett tungt arbete. Det var perfekt, för då kunde man träna samtidigt som man sålde färg.
En månad när jag fick mitt lönekuvert så stod det att jag varit hemma för vård av barn den månaden, vilket jag inte alls hade varit.
Jag hade själv varit sjuk och anmält sjukfrånvaro.
Självklart gick jag in till chefen och frågade om han hade missat det?
Min chef sa med bestämd röst att det var så här man gjorde här.
När vi själva är sjuka så anmäler vi in vård av barn till försäkringskassan istället för att jag ska betala ut sjuklön.
Inte en chans i världen att jag skulle gå med på det.
Jag sa ifrån och ringde facket.
Det var inte lätt att komma överens med chefen efter det.
Jag blev uppsagd då det blev ohållbart med hur han behandlade mig efter den incidenten.
Åter igen skulle jag stämpla en period, tills jag fick ett nytt arbete på Kristna skolan som fritidsledare.
Jag stortrivdes med det jobbet, men efter ett år fick jag höra att det var brist på utbildade lärare på skolan så jag bestämde mig för att studera till mellanstadielärare.
Jag sökte till Komvux och började läsa in 3-årigt gymnasium på 1 år.
Men i slutet av kursen så ändrades betygssystemet så jag kom aldrig upp till mina poäng för att få godkänt.
Här hade jag nu pluggat in ett 3- årigt gymnasium utan att få något för det. Det tyckte jag riktigt surt.
Kära barn flytta till stan
Under den här perioden kom vi fram till att vi var tvungna att sälja huset och flytta in till staden igen.
På något sätt var vi tvungna att få ner kostnaderna för att klara oss och det här var enda sättet.
Eftersom vi bodde utanför staden så skulle vi spara in på bensinkostnaderna en hel del.
Det var ingen rolig upptäckt, men vi kände att det var precis det vi skulle göra.
Vi skulle flytta till staden.
Det roligaste minnet från huset
Det roligaste minnet jag har från huset är en kväll när vi satt på nedre våningen och tittade på tv.
Jag försökte räkna matte samtidigt men siffrorna hoppade och skuttade hej vilt framför näsan på mig, så jag kunde inte fortsätta räkna.
Vi stängde av tv:n.
Min man gick upp och jag skulle hänga tvätt innan jag kunde gå upp och lägga mig.
Jag ställde ett glas i trappan och gick till tvättstugan för att hänga tvätten då hör jag min man ropade kommer du?
Och jag ropar tillbaka att jag bara ska hänga upp tvätten först.
Då rusar han ner för trapporna för att hjälpa mig.
Han ser inte glaset som jag ställt på trappan så han trampar rakt på glaset och flyger rakt in i vårt pannrum.
Jag springer in för att kolla läget och där ligger han på rygg och skriker med foten i luften mellan båda händerna och gungar.
Det man inte ska göra i det här läget gjorde jag.
Som jag skrattade.
Jag kunde inte hålla mig.
Jag skrattade så att jag höll på att kissa på mig och min man var inte glad på mig.
Eftersom skadeglädjen är den bästa glädjen så kan jag helt plötsligt från ingenstans spela upp händelsen i huvudet och så börjar jag tok garva.
Ofta när vi ska gå och lägga oss, eller ibland när jag ska hänga tvätt.
Det var det för den här gången.
Var nu rädd om dig själv så hörs vi snart igen.
