Det är svårt för människor att förstå vad en tjej med självskadebeteende går igenom, så dem som tror att “läxa” upp personen med ord kan gå och gömma sig.
Du som är så fin, ryck upp dig eller tänk på din familj och vänner, hjälper inte ett dugg.
Ni som inte vill förstå eller orkar att ta reda på hur en person mår som har ångest och svårt för att hantera sina känslor, till er vill jag säga att en kram eller uppmuntrande ord är välkomna före allt annat.
Använd ord utan värderingar och åsikter om vad personen bör eller inte bör göra för att sluta med detta beteende.
Krav och förväntningar är värdelösa, de hjälper inte, de stjälper.
Den som skadar sig själv vet redan att det är många personer i dennes närhet som berörs och vet att de borde sluta med att skära sig men de klarar inte det på en handvändning, det tar tid.
Ibland mycket lång tid!
Det vi kan göra är att finnas där som vänner!
Jag tror och vet av erfarenhet att hitta på vardagliga aktiviteter tillsammans med personen betyder mycket för dem.
Vi kan tex se på film, baka, gå en promenad, ta en fika, sova över hos personen, pyssla, lyssna, åka med på läkarbesök, kramas och finns det inte tid så skicka blommor, skicka ett meddelande på Facebook eller ett på ett vykort. Gör något!
Det finns så mycket vi kan göra om vi bara är villiga att lägga ner lite tid på personen vi älskar.
En tråkig erfarenhet av okunskap stötte vi på för några år sedan då en mamma inte tyckte att dottern skulle umgås med tjejen som mådde dåligt eftersom hon var dåligt inflytande, men hallå det handlar inte om det. Långt ifrån! Självklart förstår jag oron det väcker hos mamman, men varför inte ringa upp mig och prata om det istället? Checka läget liksom :/
En omtänksam väns försök att uppmuntra genom att titta på film blev helt fel!
Tänk att se på film blev en “fara” eftersom det fanns så mycket okunskap hos mamman ( och vännen) att det resulterade i ännu fler ärr på armarna då tom så kallade vänner skrämts iväg av okunskap.
Det är tufft för den som har svår ångest/depression + självskadebeteende att handskas med sin inre smärta och ska då vännerna svika och försvinna från ens sida när personen mår som sämst, då finns det inte mycket hopp kvar hos personen som nu lämnats ensam med sitt elände till att klara sig bäst hon vill. Tragiskt!
Tur att familjen finns❤️
Inlägget blev nog väldigt rörigt men jag var tvungen att skriva ner lite tankar kring detta. Har börjat att skriva om detta tuffa ämne flera gånger, men alltid raderat utan att publicera.
Så nu är det dags att börja skriva lite mer öppet om det jag erfarit. ( ja, jag har frågat personer i fråga om det är ok ).
Jag har kontakt med flera tjejer med självskadebeteende ( det finns många olika destruktiva sätt att skada sig själv på) och jag önskar på något sätt att kunna upplysa föräldrar och vänner om vad som kan hända och vad som sker som anhörig kring en person som mår väldigt dåligt.
Det är inte lätt, det är absolut inte en dans på rosor, men jag uppmuntrar er att inte ge upp hoppet om er vän eller ert barn, det finns hopp!
Du kanske också gillar
