Samtalet gick som jag hade väntat mig. Tårar, frustration och ångest.
Ska det verkligen vara så här?
Sjuka människor ska kämpa för sin rätt till sjukpenning.

Just nu orkar jag inte söka jobb och då menar jag inte så där lättsamt att jag inte orkar just idag. Jag menar att jag verkligen inte kan för då ljuger jag ju för arbetsgivare och arbetsförmedlingen.
Det finns inget värre än lögner.
Jag vägrar att ljuga.
Jag kan inte säga att jag är arbetsför när jag inte är det. Försäkringskassan har gjort sin utredning och tror att de vet hur jag mår och vad jag klarar av.

Ni som känner mig sen innan vet att jag är en kämpe och en arbetsnarkoman. Jag skulle göra vad som helst för att kunna jobba.
Vi får väl se om läkarna tillsammans med arbetsförmedlingen kan koka ihop nåt så att försäkringskassan ger mig rätt.
Rätt till att få del av mina skattepengar som jag jobbat ihop med stor möda. Sviter av mitt hårda arbete lider jag av än idag.

Jobba inte mer än ni ska och var noggrann med återhämtning så att ni inte kraschar.
Min utmattning har varit långdragen pga. att jag konstant pressar mig närmare ett jobb.

Jag vill jobba, jag vill bidra med vad jag kan och jag vill också känna mig behövd.
Livet blev inte som jag trodde, det blev som det blev. Men än har jag inte gett upp.
Var rädd om dig ❤️

ninis74
info@ninis74.nu

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *