Jäkelskap som hette duga…
När vi öppnade dörren och min man skulle bära mig över tröskeln till lägenheten fick vi oss en överraskning som hette duga.
Det låg ca 110 plastmuggar fulla med vatten i hallen så vi inte kunde ta oss in.
Där stod vi finklädda och började flytta ut mugg efter mugg för att komma in och hämta en hink. När vi äntligen var färdiga med det gick vi in i vårt lilla vardagsrum och såg att det såg ut som om någon hade släppt en bomb där inne.
Alla grejer var huller om buller och gardinerna hängde på sniskan.
Strumporna var knutna i omaka par och alla kläder var nerdragna från sina platser i garderoben.
Det kändes inte speciellt roligt att komma hem till det måste jag ärligt säga.
Vi bestämde oss för att städa lägenheten och sedan fortsätta vår bröllopsdag som planerat.
När det var städat och klart tog vi oss ett bad och när vi skulle torka oss så upptäckte vi att det inte fanns några torra handdukar.
Våra älskade vänner hade blött ner handdukarna så att vi fick leta efter alternativa handdukar att torka oss på.
Sen var det dags att ta på sig kläder och då var alla underkläder borta.
Jag hade hittat några av mina underkläder spridda i lägenheten när vi städade så jag klarade mig, men vi hittade hans kalsonger nerfrysta i frysen.
Hur vi fick oss för att kolla där är ett mysterium.
Vi packade upp en av presenterna som var en mikrovågsugn och bestämde oss för att inviga presenten med att tina upp hans kalsonger.
Det är väl inget man gör varje dag precis, men det funkade.
När vi väl sett till att det såg någorlunda okej ut i lägenheten gick vi över till hans föräldrar för att fortsätta umgås med hans släktingar som var där från Finland.
Vi berättade vad som hade väntat oss när vi kom hem och dom fick sig ett skratt som dom sent skulle glömma.
När det närmade sig läggdags gick vi hem till vår städade lägenhet för att ”sova”, men det vi inte visste var att när vi tog av överkastet så låg det massa ris och knäckebröd i sängen.
Mellan lakan och påslakan, men också mellan madrassen och lakanet.
Det var bara att ta fram dammsugaren igen.
Sagt och gjort, nu var bädden ren igen.
Det började bli mörkt ute och vi behövde tända lampan i vardagsrummet.
Vad kan klockan ha vart 22.30 ?
När vi försökte tända lampan så hade den lagt av. Den var sönder.
Vad mer kunde gå snett liksom?
Upp och stå på en stol och byta lampa. När han drog av tak plafonden så ramlade det ris, knäckebröd och pappersbitar rivna i tusen bitar på golvet igen.
Nu var det verkligen inte roligt längre.
Det var bara att ta fram dammsugaren igen…
Några fler hyss hittade vi under kommande veckan men då skrattade vi bara åt det.
Nu efteråt är det ett riktigt roligt minne, men då var det inte speciellt roligt.
Du vet väl att du kan lyssna på avsnittet på Spotify eller där poddar finns.
