Förnuft och känsla

Hur mycket jag än försöker ta mitt förnuft till fånga så har det inte tillräckligt med kraft att styra över mina känslor.

Förnuftet skriker och påminner mig om vad som är bra för mig, jag vet precis hur jag borde leva så att jag blir bättre. MEN dessa envisa och riktigt starka känslor jag har bestämmer över mig. Jag försöker verkligen tänka förnuftigt men så kommer känslorna och säger massa annat och det är svårare att vara förnuftig när känslorna är mycket starkare. 

I livet måste man ha massa förnuft för att det inte ska gå illa för en eller att man skadar andra människor, sunt förnuft är riktigt bra! Känslorna ska egentligen inte styra mitt liv, men tyvärr är känslorna en del av mig. Mitt känsloliv är jag … Mitt förnuft är något jag fått lära mig ….. Vet inte riktigt vad jag pladdrar om, men jag blir inte riktigt klok på detta… Man vill åter igen så mycket, men ändå inte eftersom förnuftet säger stopp… Eller gör den det? Mitt inre jobbar för fullt ..:

Förnuft och känsla ?! 

Handling ?

Tänk om det var tvärtom !? Känslorna har ingen makt över mitt förnuft !? Virrpanna … Snurrigt värre 

Puss & Kram
Nina