Inte ens i min vildaste fantasi hade jag kunnat föreställa mig vad som skulle hända efter besöket hos min bror.
Jag klarade inte riktigt av kluvenheten, otillräckligheten, beslutsångesten, den ständiga gastkramande ångesten och rädslan över att någon känner sig utanför “gänget”. Den ständiga maktkampen inombords blev i går kväll ett helvete i sig, jag bröt ihop totalt och då menar jag totalt. Smärtan inom mig blev ohållbar, vidrig och oförutsägbar. Frustrationen och hatet fick mig att bete mig totalt korkat…. Mer än så vill jag inte säga, men garanterar att det hade kunnat sluta riktigt illa. Jag skulle vilja skriva ner allt, precis allt som hände, men låter bli denna gången….
Bakslag från hell!! Yes, indeed!
Vad gör man när man inte räcker till? Man gör saker utifrån sin övertygelse, men ändå blir det fel, varför ?
Hur kan vissa människor känna andras stressnivå och bli uppjagade själva? Påverkas av andras sinnesstämningar så att de själva går under?
Jag vet att jag är skör, men ärligt talat… Nu får det vara nog!
Det finns en pytteliten gnista kvar inom mig som hoppas på att allt det vi går igenom ändå har någon slags mening…
Det finns en pytteliten gnista kvar inom mig som hoppas på att allt det vi går igenom ändå har någon slags mening…Önskar er en fin dag!
Puss & Kram
Nina
Nina
Jag hoppas verkligen att allt har en mening. Annars… ja, jag vet inte.
Kram
Oj, styrka till dig och döm inte din reaktion för hårt. Kram
Vi är bara människor, med våra styrkor känsligheter och svagheter.
Var inte så hård mot dig själv.
Får jag fråga om du har läst boken Att leva ett liv- inte vinna ett krig?
Den har hjälpt mig mycket när jag förr om åren hela tiden hade mycket ångest.
Om du vill höra något tröstande så är det de att idag har jag sällan eller aldrig ångest. Det kan ge sej också.
KRAM