Har jag berättat att vi var i Khao Lak det året tsunamin var?
Vi kom hem 2½ dag innan!
Tack gode Gud!
Och nu när vi var tillbaka till den plats där vi bodde i Khao Lak
(Hotellet hette då Tropicana )och de platser vi strosat omkring i
blev känslorna otroligt starka, lite magstarkt faktist…
blev känslorna otroligt starka, lite magstarkt faktist…
så OFATTBART!
Inget annat än poolen var kvar och rester av receptionen!
Inget annat än poolen var kvar och rester av receptionen!
Hur mår Thailändska människorna då?!
De försöker leva som vanligt, men i de överlevande människornas ögon lyser något annat än trygghet.
De försöker leva som vanligt, men i de överlevande människornas ögon lyser något annat än trygghet.
Munnen skrattar, ögonen försöker le och de är otroligt trevliga ,
MEN i ögonen finns något som ingen av oss NÅGONSIN kan förstå,
kanske inte ens de svenska som förlorade sina kära i den hemska katastrofen,
kanske inte ens de svenska som förlorade sina kära i den hemska katastrofen,
eftersom detta är deras land och de tvingas att leva i dödens skuggor varje dag!
Vart man än gick så såg man skyltar som påminde oss om att vi befann oss på
TSUNAMI HAZARD ZONE
Vad såg jag i många thailändares ögon?
Enorm smärta, saknad och fruktan för vad som eventuellt KAN hända igen,
kanske idag, kanske aldrig någonsin mer, MEN vem kan garantera det?!
INGEN!
Puss & Kram
Nina
Nina