Oro och önskan

Grejen är den att jag hela tiden tänker på hur läkaren kommer att tolka mitt mående då jag oftast försöker visa mig starkare än jag är och det är verkligen en nackdel att hela tiden försöka prestera.

Jag vet trots allt att jag inte fungerar bra i min vardag.
Vissa nätter sover jag, men vaknar alltid trött!
Nytillkommen värk under fötterna.

Konstant förvirrad och okoncentrerad och behöver jag absolut göra något
jätte viktigt så hamnar jag i en bubbla av trötthet som skyddar mig en stund så att jag får det mest nödvändiga gjort.

Därefter följer en apatisk och riktigt trött period på allt mellan några
timmar till veckor.

Den ständiga dimman ligger i vägen för mina tankar, jag har svårt att tänka klart och logiskt.

Jag har ingen aning om hur länge jag kommer att vara i det här tillståndet men en sak vet jag säkert jag tänker inte jaga upp mig och stressa mer över mitt mående.

Självklart är det lättare sagt än gjort då jag hela tiden jämför mig med alla friska personerna som klarar av att jobba heltid, träna, shoppa, städa, laga mat, diska, tvätta och umgås med vänner utan att få tuffa konsekvenser av trötthet och ångest efteråt!

Om detta är livet jag ska leva resten av mitt liv så får det vara så, men jag

kommer för evigt att vara missnöjd över situationen och saknaden kommer

att vara stor efter den energi jag förlorat.

Vi får väl se vad läkaren säger nästa vecka, hoppas att han förstår att det absolut inte är läge för arbetsträning i alla fall.

Ush!
Jag vill bara vara frisk och göra det jag ska UTAN att vara beroende av fsk, läkare och andra myndigheter.Jag vill bara göra rätt för mig och fungera normalt, gå till jobbet varje
morgon, tjäna mina pengar, betala mina räkningar och framför allt vill jag slippa att tänka på om jag orkar dittan och dattan idag utan att krascha!

Det är min önskan idag!

Puss & Kram
Nina