Jag vill så gärna tro att min nack- och huvudvärk inte beror på träningen i måndags och promenaden igår.
Känner mig riktigt ledsen och det tär i mig att värken tilltagit så pass mycket, tårarna bränner bakom ögonlocken.
I morgon är det meningen att jag ska till gymmet igen och det är bara att pallra sig ner, då ordinationen är 2-3 ggr i veckan.
Idag känns det väldigt motigt, men hoppas på mer positiv energi i morgon.
När det känns så här jobbigt så tappar jag livslusten helt, jag orkar liksom inte kämpa.
Dagarna som går är livet och jag känner att jag vill fylla mina dagar med positiva minnen och just nu när jag måste kämpa emot min kropp, så är det inget positivt.
Det ska bli spännande att läsa om det blivit någon skillnad om några månader, om kroppen ger med sig för att jag inte ger upp… eller om jag ger upp före kroppen.
Nåja, det är alla hjärtans dag idag och jag är väldigt tacksam för min man, dotter och woffisarna.
Nina
