Vaknade med jobbig ångest idag och kanske var det bra då jag skulle träffa ÄNNU EN NY läkare för min sjukskrivning.
Trycket över bröstet var så påtagligt idag så det var läskigt, tårarna brände bakom ögonlocken hela tiden.
Tröttheten finns där även fast jag inte alltid är så medveten om den särskilt under perioder då jag bara kör på, känner inte efter … går liksom på automatik.
Nu pratar jag om saker som man absolut måste ta tag i.
När familjen har sämre dagar får jag kraft att styra upp lite saker hemma, men så snart “faran” eller “hotet” är över kraschlandar jag.
Det är så sjukt svårt att förklara hur det kan gå ihop med trötthet och ett speedat läge.
Det gör mig själv väldigt förvirrad och ledsen.
Jaja, men det gick okej hos läkaren som ordinerade mig att ta dubbla sömntabletter inför natten för att jag ska kunna sova hela natten utan att vakna och fundera på allt och ingenting.
Hon förklarade det här med utbrändhet så bra…
Eftersom jag kört på och inte lyssnat på kroppen på väldigt många år så är kroppen van vid att köra över sig själv och på nåt vis vill kroppen fortsätta köra på som vanligt även om den strejkar.
( Det har liksom blivit kroniskt )
Kroppen har slutat lyssna på vad jag vill och fungerar lite som den vill tills den fått in nya vanor att följa, därför är det så viktigt med rutiner.
Intressant tolkning tycker jag!
Nu ska jag ta mig en kopp kaffe och sedan ska jag försöka läsa lite grann om vårt nästa resmål som vi ska åka till.
Behöver värme för både kropp och själ…
MEXICO here we come!
Nina
