1. Arbete är mitt liv, mitt allt
2. Privat liv – vad är det? Hur definierar man det?
3. Kombinationen av 1 och 2 funkar inte alls som jag vill.
4. Flera nära personers dödsfall inom kort tid har påverkat mig enormt mycket utan att jag velat förstå att jag hade behövt reflektera kring dessa förluster, istället har man bara kört på med jobb och aktiviteter. Vi har haft en dotter som inte alls mått bra och när man inte har mor och farföräldrar i närheten så blir detta extra tufft. Ständig oro, sorg och stress över hennes och vårt eget mående.
Frustration även över sjukvårdens sätt att agera kring olika besvär och deras oförmåga att hitta rätt hjälp.
5. Mina behov? Jag har nog aldrig förstått vad detta innebär, har trängt undan känslor, sjukdom och behov i alla år, regler och aktivitet/jobb har haft prio ett, det är väl därför jag har så svårt nu när jag inte kan identifiera mig längre med jobb, stress, krav, måsten och massa andra aktiviteter. Nu blir jag sjuk av det i stället och DET ÄR FRUSTRERANDE OM
NÅT!
6. Trodde att barndomstrauman inte påverkat mig i den utsträckning som de gjort. Ibland får jag en reflektion av varför jag gör eller inte gör saker som jag vill och det är rätt nyttigt men tyvärr ångestladdat, för jag fylls av osäkerhet och obehag som ibland tom leder till panikångest.
Jag hade önskat att jag kunde prata med mamma om saker som hon upplevt eller få svar på varför hon valde att göra på ett visst sätt, var hon rädd? Var Jon under hot? Hade hon vänner som förstog vad som pågick hos oss? Jag tror inte att hon vill prata om det. ( Jag försökte få igång en diskussion med henne och syrran när de var här, men det låste sig nog för henne för det kom inget gott ur det försöket ) Jag förstår att hon också är skadad men jag vill ha nycklar och verktyg för att förstå mig själv och så tror jag att det vore nyttigt även för syrran och brorsan att få höra hur hon tänk och hur det har påverkat mamma ( och oss barn framför allt !! ) Nu är det faktiskt så att hon sitter inne med många svar som jag tror att vi tre syskon skulle må bra av att hon svarade på, utan att det ska behöva bli en katastrof, vi är alla vuxna ansvarstagande personer, så det krävs bara att sänka garden och våga vara sårbar ❤️ Kärleken gör ont, men den helar också !
Trots allt – Genom allt❤️
Puss & Kram
Nina
Nina
Efter att min bror gått i terapi och tagit upp saker med min mamma, bestämde jag mig för att jag aldrig kommer att försöka prata med henne om varför hon gjorde som hon gjorde. Då gör hon sig bara till ett offer och tycker att man är fruktansvärd som säger så hemska saker till henne. När brorsan gjorde ringde hon till mig sedan och grät, och jag vägrar att ta hand om fler reaktioner i den vägen. Jag har valt att själv och med hjälp av terapi ta reda på varför jag funkar som jag gör, men helt utan att blanda in mamma. Kram! ♥
Kanske jag inte alls vågar…. Det gör så ont 🙁
Jag tänker att det onda är som var i en böld. Öppnar man inte och släpper ut varet så blir bölden bara större och större, och man får ondare och ondare. Våga våga. Kram! ♥