Jag har en konstig förmåga! Ja, jag menar riktigt konstig! Jag har väldigt lätt för att släppa in människor i mitt liv och jag har väldigt svårt att släppa taget om dem, som väl tagit sig in i mitt hjärta!
Jag vill finnas till hands, jag vill älska dem, jag vill hjälpa, ge råd, stöd och uppmuntran och jag blir en lipsill när människor drabbas! Jag lipar för allt och ingenting och många gånger undrar jag om jag gjort nåt fel, när det bara är livets naturliga gång!!!!
Hallååå… som tex när det blev slut mellan T & S… Jag har nog lipat mest, saknaden kommer att vara stor! Jag lipar för att jag vill människor väl och att alla ska ha det bra och alla ska vara lyckliga! Jag hatar när jag vet om att människor är ensamma, övergivna, sjuka, far illa, är sårade, slagna eller osams, det gör mig sååå ledsen, jag vill bara att allt ska bli bra!
Jag lipar för att djurlivet är så grymt, de äter varandra, lejon äter zebror osv…
Jag gråter när jag känner mig otillräcklig, när jag ångrar något jag borde ha gjort, när jag får blommor från kunder eller när jag är övertrött! JAG GRÅÅÅTER !
Så nu vet ni det… Jag är en lipsill och jag gillar inte riktigt den egenskapen, men skulle jag behöva välja att vara hjärtlös eller en lipsill full av kärlek så skulle jag nog välja lipsill, trots att det är jättejobbigt och ibland önskar jag att jag var mer “neutral”!
Dags att sussa, natti natti!
Massa kärlek till er från en lipsill!
Nina
