Aldrig får man känna sig riktigt glad eller åtminstone lugn och belåten. Livet är fullt med både bra och tråkiga överraskningar.
Jobbigast är det när man gjort sitt bästa men ändå inte räcker till.
Otillräckligheten gör ont och det gör mig galen. Jag blir totalt galen och får panikångest när känslan kommer över mig.
Jag har dock börjat förstå vad jag ska göra när det händer.
Det första jag behöver göra är att ta ett djupt andetag och tänka på vad som precis hände. Sedan tar jag ytterligare ett djupt andetag och funderar igenom händelsen, orden, texten en gång till.
När jag förstått informationen tar jag ytterligare ett djupt andetag och funderar på vad som gjorde (gör) ont. Vilka handlingar eller ord som berörde mig mest.
Sedan funderar jag lite extra på hur jag ska svara på det som sker. Förut reagerade jag blixtsnabbt och ibland blev det inget bra slut på händelsen. Det slutade ofta med att jag grät hysteriskt och fick värsta panikångesten då jag hyperventilerar och tappar andan för ångesten är för smärtsam.
När jag känner mig otillräcklig eller oförstådd tappar jag kontrollen. Jag hatar den känslan! Jag vill att människor ska förstå vad jag säger, vad jag känner och vad jag menar med det jag säger.
Som mamma känner jag mig konstant otillräcklig. Det spelar ingen roll att jag har ett vuxet barn. Det är lika jobbigt om inte jobbigare att hantera misslyckanden nu när hon är vuxen.
Ibland förstår jag mig inte alls på henne och hon förstår sig inte på mig oavsett hur mycket vi pratar och tragglar igenom saker. Likadant är det med mig och min man. Vi är olika personer och det är svårt att förstå en annan människa till 100%.
På något konstigt vänster har jag kommit en liten bit på vägen. Det känns som att jag inte har råd med att bli lika sårad och ledsen längre. Livet är alldeles för kort !
Oavsett hur gärna jag än vill att folk ska förstå mig så finns det alltid någon som misstolkar det jag säger. Min mening är aldrig att såra någon eller att göra ont mot någon. Det är totalt emot min natur.
Kanske måste jag bara acceptera att det är omöjligt att vara alla till lags och hur mycket jag än kämpar så kommer det finnas någon som inte förstår mig.
Otillräcklig kommer jag alltid att vara och jag måste omfamna mig själv med extra mycket acceptans för den jag är. Göra det jag ska göra utan att hacka ner på min självkänsla. Det ska jag bli bättre på!
Vad behöver du bli bättre på?
