Lova Herren min själ och glöm inte allt gott Han har gjort.
Två dagar i rad har jag talat till mitt inre att vara tacksam över allt som händer i mitt liv just nu. Jag känner mig tacksam för allt Gud har gjort i mitt liv men jag känner mig inte speciellt tacksam för att jag mår sämre igen.
Jag måste tyvärr erkänna att jag mått sämre igen under en veckas tid och det känns inte alls roligt.
Det känns som att jag har ångest fast jag inte har det. Jag har en tyngd över bröstet och jag känner mig tom.
Jag har ingen anledning att må som jag gör, ändå gör jag det.
Varför?
Kan det bero på att jag gärna jobbar lite mer än jag ska?
Varför är det så svårt att sluta efter 2 timmar?
Eller är det kombinationen av att jag börjat ta nya steg ut bland folk samtidigt som jag arbetstränar?
Ärligt talat så vet jag inte vilket.
Idag tog jag en långpromenad med Loke ner till Arken Zoo och köpte ben till bulldozern. Det blev en lite raskare promenad och det kändes bra, men frågan är hur jag mår i morgon?
Jag orkar inte hela tiden vara på min vakt, men jag måste.
Vissa dagar är helt enkelt tuffare än andra. Acceptans och tålamod vore bra att äga. 🙂
