Det är så sant. Det blir värre framåt natten. Som jag saknar lilla skruttan, Lazy. Jag saknar hennes skutt, hennes snarkningar och hennes skall.

Jag saknar hennes päls, hennes cp-öra och hennes tassar. Men mest av allt saknar jag våra rutiner tillsammans.

Jag saknar hennes moffande ( tiggande ) vid matbordet och hennes krafsande på dörren ut till altanen. Hon visade bestämt att Lasse skulle öppna dörren och det gjorde han troget nästan varje gång.

Prinsessan har ont 🙁

Saknaden efter Lazy är obeskrivlig.

ninis74
info@ninis74.nu

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *