För drygt en timme sen fick jag ett telefonsamtal från min dotter. Hon hade enorm ångest och hon ville bara bli hjälpt på något sätt. Hon ville skära sig.

Jag som mamma kunde inte göra mer än att lyssna på vad mitt barn hade att säga, lyssna på hennes ångest.

Självklart försökte jag avleda hennes tankar genom att prata alldagliga saker.
Hjälpte det?
Det vet jag inte!
En vän till min älskade dotter ringer upp mig och undrar om hon åkt upp till akuten?
Det kunde jag inte svara på eftersom mitt barn inte längre svarade i telefonen när jag ringde henne.

Den här ovissheten är vidrig. Den är sjukt ”dödlig”.
Jag vill inte att mitt barn ska dö!
Jag försöker att inte oroa mig sönder. Det är svårt.

Jag vet fortfarande inte hur det gått för henne.
Idol är slut och vi ska gå en sista kvällspromenad med Lazy och sedan ska vi lägga oss. Tror ni att det blir lätt att somna?

Elektrikern kommer i morgon vid halv åtta, så jag måste föröka somna snabbt.

Jag skulle vilja skriva mer. Men jag orkar inte.
Det gör ont!
Mitt barn mår inte bra!
Vad ska jag ta mig till?

ninis74
info@ninis74.nu

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *