I förra blogginlägget berättade jag om min oro för min dotter. Hon blev skjutsad till akuten för åter igen sy ihop sina skärsår på armen.

Denna gången blev det 28 stygn.

Jag mår dåligt varje gång hon skär sig. Varje gång hon utrycker sin ångest får jag en oro som inte är av denna värld.

Mitt älskade barn mår så dåligt att hon behöver skära sig!? Vad ska jag ta mig till?

Vad ska jag göra för att hon ska må bra? Sluta skära sig?

Jag skulle göra allt för henne, och då menar jag verkligen allt! Skulle hon bestämma sig för att hon vill sluta med skärandet och jag visste hur man skulle göra så skulle jag göra det på en gång! Just nu, direkt!

Mitt hjärta blöder varje gång hon skär sig.
Jag vet att hon mår riktigt dåligt när hon gör det.
Hur ska hon lyckas att sluta med det hon håller på med?
Jag kan inget göra!?
Jag känner mig otillräcklig, hjälplös och sårbar.

Flera dagar i veckan undrar jag vad som gick fel?!
Jag undrar om jag hade kunnat stoppa det här beteendet hos henne eller inte?

Varje mamma på denna jord önskar väl bara gott för sitt barn?!
Jag önskar det också!

Jag vet inte vad som gick fel!?
Om det gick fel.
Jag har ingen aning!
Men en sak vet jag att jag INTE VILL att mitt barn ska må så dåligt att hon gör sig själv illa!

Min älskade dotter ❤️

Vad kan jag göra för dig?
Säg mig vad jag kan göra för att lindra din inre smärta, jag fixar det på en gång!

Lyssna gärna på min podd: Inte Perfekt, men duger ändå!
Avsnitt 20 är min dotter med och berättar om hur hon upplevde sin barndom.

You will always be MY PRECIOUS GIRL 💕

Love you so much!

ninis74
info@ninis74.nu

2 tankar om “Det blev 28 stygn”

  1. Som anhörig o speciellt som förälder är det lätt att tänka tillbka på livet o kolla vad som gick snett. Oavsätt så är det din dotter som väljer att vara destruktiv vid ångest. Du som anhörig kan inte göra så mycket åt det mer än att finnas till som stöd. Försöka vägleda att tex gå promenad tsm för att distrahera elr liknande. Det är inte din uppgift att få henne sluta självskada utan din dotters själv. Vet att det låter hårt men det är sant. Ett tipps är att uppmuntra till att gå dbt behandling. Inriktar sig just för människor med samma diagnoser som din dotter. Sen ett annat tipps, för att inte trigga ngn annan med liknande problematik är att inte skriva ut hur ex många stygn som behövdes elr egentligen vad för typ av självskada specifikt hon har. Det handlar inte om att självskadandet ska va tabu utan att undvika att ge idéer till folk som kämpar med samma problematik. Att skriva ut ex stygn kan få ngn som ”bara” rispar sig lätt, vilja skada sig djupare bara för att det uppmärksammas mer.. Hoppas du tar detta på rätt sätt o förstår min poäng! Vill absolut inte va ngn som enbart kmr med kritik för jag läser hur fint du försöker hjälpa till❤️ kram från en med psykisk ohälsa

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *