Helt ofattbart att det redan är den 3:a Maj.
Hur kan det vara möjligt att tiden går så fruktansvärt fort?
Personligen har jag jätte jobbigt med att tiden bara springer iväg med tanke på hur jag mår.
Utmattningen, stresskänsligheten och värken sätter käppar i hjulen.

Jag har försökt traggla ihop ett brev med mina synpunkter till Försäkringskassan.
Försäkringskassan anser att jag har mer än 1/4 arbetsförmåga och rekommenderar mig att anmäla mig som arbetssökande.

Varför valde jag att skicka in mina synpunkter?
Jo för att i dagsläget är det bestämt att jag inte har rätt till sjukpenning.
Dessutom har inte Försäkringskassan en aning om hur utredningen påverkade mitt mående till det sämre igen.

Hur kan det ens vara möjligt att bedöma att min arbetsförmåga är bra efter bedömningsteamet?
Jag fick utföra olika uppgifter utan att de tog hänsyn till hur mitt mående var just den dagen.
Ingen frågade om jag hade en bra eller dålig dag.

Här kan ni läsa om vad jag fick göra på utredningen

Motstridiga uppgifter

Försäkringskassan anser att det finns motstridiga uppgifter i hur mina händer och fingrar fungerar olika dagar.

På första besöket hos läkaren fick jag
– Plocka upp en penna från golvet. 1 repetition.
– Plocka upp ett mynt från bordet. 1 repetition.

Vid läkarbesöket hade jag inte hunnit att trötta ut mina händer och handleder.
För mig var det inte konstigt att det gick smärtfritt att plocka upp en penna och ett mynt 1 repetition.
För mig är det självklart att det utgjorde skillnad i prestation.

Skillnaden

Hos sjukgymnasten fick jag börja med att bära en 4 kg tung kasse i vardera hand.
Som jag för övrigt hade svårt för att greppa och hålla ett stabilt grepp om.
Detta p.g.a. att jag är så svag i mina handleder och händer.
Efter och under momentet fick jag svåra stickningar och domningar i båda händerna och armarna. Stickningar som gick ända upp till nacken.

När jag var klar med uppgiften kände jag att om jag kunde så skulle jag kapa av mig armarna.
Det är en så obehaglig känsla med sockerdricka och värk i armarna.
Jag reagerade väldigt tydligt eftersom det var så fruktansvärt obehagligt.
Jag skakade på armarna och masserade handleder och underarmar för att obehaget skulle försvinna. Vilket det inte gjorde.

Det är inte alls konstigt att mina händer fungerade bättre hos läkaren än vad dem gjorde hos sjukgymnast och arbetsterapeut.
För hos dom 2 sistnämnda fick jag göra upprepade repetitioner och hos läkaren endast en enda repetition.

Jag har haft problem med stickningar och domningar i armarna i många år.
Höger sida är värst.

Jag blir lätt väldigt svag i fingrar, handleder och armar och därför är det jobbigt med följande uppgifter

1. Hacka gurka, tomat
2. Diska kastruller eller stekpanna
3. Steka köttfärs
4. Dammsuga eller svabba
5. Lyfta och bära tyngre saker
6. Statiska moment
7. Öppna burkar

Det här problemet har jag haft i flera år och självklart har jag pratat med min sjukgymnast om det.

Väljer jag att trotsa signalerna som stickningar, värk och domningar får jag enorm värk som strålar upp till axlar.
Efter det kommer jobbig spänningshuvudvärk som strålar från nacken och upp till huvudet.
Det säger väl sig självt att man blir deprimerad för mindre.

Stresspåslag?

Väl hemma efter dessa möten kände jag att den förlamande tröttheten var påtaglig och fick svår hjärtklappning.

Kroppen och hjärnan kändes totalt utmattade.
Den speedade känslan som jag tolkar som stresspåslag är mycket påtaglig under resten av dagen.
Det slutar alltid med samma speedade känsla inombords och jag blir utmattad i hela kroppen.
Ibland håller det i sig i veckor.

Att jag blir så här utmattad påverkar självklart allt jag måste göra för att få vardagen att fungera.

Jag mår illa och får svårt för att gå, stå upp och sitta ner.
Helst av allt ska jag ligga ner och ta det lugnt i flera timmar upp till flera dagar.
Tröttheten var brutal.
Jag ville lägga mig för natten redan klocka 17.30, men lyckades hålla ögonen öppna fram till 18.00.


Jag somnar och vaknar med jämna mellanrum. Ibland ligger jag vaken i 3-4 timmar.
Jag är lättväckt med tanke på den värk jag har i kroppen.
Det enda som faktiskt hjälper är att jag går upp och rör på kroppen så att spänningarna släpper.

Ibland ligger jag bara och stirrar upp i taket. Det är så jobbigt med den stressande känslan som jag upplever som en speedande känsla.
Den kan pågå även nattetid.
Vissa nätter måste jag ta lugnande för att kunna sova över huvud taget.

Viktigast för mig

Just nu är det absolut viktigaste för mig att jag orkar hantera min vardag med allt vad det innebär. Ta hand om mig själv, min familj och mitt hem.
Det är inte som att allt bara flyter på hemma.
Jag kämpar med min trötthet och värk varje dag. Vissa dagar mer andra mindre.

Varför?

Det tråkiga i beslutet som Försäkringskassan tagit är att de inte tagit hänsyn till hela sjukdomsbilden. Helheten ser helt annorlunda ut.
Därför var jag tvungen att skicka in mina synpunkter till dem. De har helt enkelt inte rätt bild av min sjukdomsbild och mitt mående.

Det är fel av försäkringskassan att inte lyssna på min läkare och lita på hennes bedömning. Därför var jag tvungen att göra något, skriva brevet.

Jag är så tacksam att jag orkade skriva ner synpunkter till utredningen med hjälp av min man. Det tog 2 dagar och ca 40 olika tillfällen att få till ett brev.
Det var kämpigt men jag lyckades och nu väntar jag på min dom.

Jag önskar att jag vore frisk. Då skulle jag orka en riktig match mot Försäkringskassan. Jag skulle strida ordentligt för er alla som inte blir trodda. Alla er som behöver göra olika slags insatser för att så fort som möjligt komma ut i arbetslivet igen.

Man behöver vara frisk för att orka kämpa mot sin rätt som sjuk och det tycker jag är så fel. Man vill väl inget annat än göra rätt för sig och vara självständig?

”Känner bara sån stress över att vara beroende av andras hjälp, att leva på bidrag och den ”kontrollen” det innebär av kontakter med myndigheter och sjukvård. Att inte vara fri och självständig, att inte kunna ”göra rätt” för mej.”

Livets bilder-

Min rätt

Just nu kämpar jag för min rätt att få sjukpenning. Jag kämpar för min hälsa och mitt mående för att jag ska kunna komma ut i arbetslivet igen.
Det har tagit tid och det kommer att ta ännu längre tid om Försäkringskassan fortsätter att bråka med mig.
Jag vill inte bli sämre. Jag vill bli frisk och jag vill jobba.

Det här blogginlägget har tagit mig flera dagar att skriva.
Självklart har jag inte suttit hela dagar utan skrivit då och då när jag orkat och haft lust.
Bara så att ni inte tror att jag är frisk och orkar hur mycket som helst. * IRONI* 🙂

Önskar er en fin söndag.

ninis74
info@ninis74.nu

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *