Jag låg kvar i sängen för jag tyckte att kroppen kändes extra tung.
Efter en stund gick jag upp och såg att klockan redan hunnit bli 10.30.
Det fanns absolut ingen ångest i det.

Efter min morgonrutin gick jag ut med hunden.
Jag kände hur tung min kropp var.
Det märktes extra tydligt när jag ökade takten.
Regnet öste ner så jag ville bara komma hem, fort!

Andningen blev riktigt ansträngd trots att jag bara gick lite snabbare.
Jag kände mig lätt andfådd och fick ett tryck över bröstet.
Och där kom ångesten.
Från ingenstans.
Det kändes som att mitt bröst var ett stort sår.
Känslan av att det bröstet snart skulle spricka gjorde mig ledsen.
Inte nu igen.

Glad hund – Ledsen matte

Hunden var hur glad som helst. Hon njöt av att äntligen vara inne igen, hon började springa skytteltrafik mellan köket och vardagsrummet.
Idag var ingen bra dag.
Glädjen brukar vara stor när hon gör så, men inte idag.

När jag satte mig ner för att dricka mitt kaffe såg jag att jag hade fått ett brev från min läkare.
Jag irrade runt en stund i köket och försökte andas djupt.
Jag höll på att bryta ihop helt.

Kan man blanda ihop försäkringskassan med läkare?
Ja, det kan man.
På något sätt hade jag lyckats med det.
Nu var min stressnivå hög.

Läkaren ville att jag skulle ringa upp och bekräfta journalanteckningar som skulle skickas till försäkringskassan.
Jag kunde inte riktigt hålla med om allt som stod där, så jag var tvungen att be henne göra några ändringar.

Djupdyk ner i depressionen igen?

Nu har jag precis ringt in ändringarna.
Ångesten känns överallt.
Nu är det nära till allt.
Nära till panik och ett djupdyk ner i depressionen igen.

Det är ett helvete att leva med utmattning, ångestproblematik och depression.
Lägg till värk i kroppen på det och försök sedan att vara så pass frisk så att du orkar med läkarbesök och försäkringskassans krav.

Ledsamheten kom över mig och nu är jag helt slut.
Hörs snart igen!



Visste du att jag har en egen podd?

I podden berättar jag om min uppväxt i en familj med både psykiska och fysiska övergrepp.

Jag var 13 år rymde jag hemifrån.
Jag trodde att allt destruktivt låg bakom mig,
Det jag inte visste var att allt skulle komma ikapp mig, på ett eller annat sätt. 

Att prata om när jag insjuknade i utmattningssyndrom och hur jag envist försökte jobba mig frisk, är en självklarhet för mig.

Jag berättar om hur jobbigt det kan vara att känna sig utanför samhällets normer, men också hur jag envist försöker se framåt.
Sömnlösa nätter och fruktansvärd värk i kroppen gör så att man ibland inte alls känner för att leva. 

Den absolut jobbigaste tiden i livet för mig var, när mitt barn inte längre ville leva.
Jag vill berätta om hur det är att leva med ett barn som inte mår bra psykiskt.

Varför?

Det är viktigt för mig att prata öppet om det jag upplevt.
Kanske kan det hjälpa någon?
Kanske känner du någon som blivit utsatt för liknande saker som jag har blivit utsatt för?

Dela gärna min podd på sociala medier, så att fler kan få hjälp med att uthärda vardagen på olika sätt.

Ett igenkännande kan betyda jätte mycket.
Den hjälper oss att känna att vi inte är ensamma på den långa vägen.

Var hittar jag podden?

YOUTUBE och Spotify finns alla avsnitt under namnet Ninis74.
Avsnitten finns även att läsa här i bloggen.

Tack så mycket!


ninis74
info@ninis74.nu

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *