Jag har sån jobbig ångest just nu så jag måste skriva ner lite tankar.
Först och främst har jag dubblat min medicin för ca 4 veckor sedan och 2 första veckorna mådde jag fruktansvärt illa.
Sedan upplevde jag att jag blev aningen bättre, inte lika dimmig hjärnan, men det var tyvärr alldeles för kortvarigt.

Jag har gått Intro-gruppen och det var mycket tufft, men givande.
Jag har ju så jobbigt att vistas med andra som mår dåligt eftersom jag blir så ledsen av att det finns andra som också mår dåligt.
Det skapade mycket ångest, men också prestationsvilja utöver det vanliga.
Jag vill så mycket, men orkar inte alls lika mycket som jag skulle vilja.

Nu när intro gruppen är slut ska jag börja på fortsättningskurs och då har jag valt gym, eftersom jag verkligen vill komma igång med lite träning om det är möjligt.
Vilket jag inte riktigt tror på, men jag ska testa.

Hur kan man må så här?
Konstant på spänn och orolig för konsekvenserna av aktivitet som man väljer att göra. Jag vill inte !
Idag är jag så ledsen, uppgiven och totalt utmattad så jag inte vet vart jag ska ta vägen.
Promenaden med hunden var till och med riktigt jobbig, fick släpa mina ben efter mig och kroppen kändes som att jag sprungit ett maratonlopp.
Jag har varit sjukskriven i 5 år … borde det inte vända snart ?

Jag försöker vara väldigt positiv inför husbilssemestern och försöker läsa på om olika platser jag gärna vill besöka, men det går inte.
Jag får ångest och så klarar jag inte riktigt av att läsa och ta till mig det som står. Jag var så entusiastisk för 2 dagar sedan ( orkade inte mycket då heller) men även då var det tufft att greppa många saker.
Hur sjukt jobbigt är inte detta !!

Utmattningssyndrom, fibromyalgi och ME är väl rätt lika?
Jag försöker läsa om vad som är vad… och jag är diagnostiserad med utmattning och fibromyalgi, men jag är inte ens säker på det längre.

Orkar inte… orkar inte ha det så här.
Ändå har jag höjt mina mediciner…

Tårarna bränner bakom ögonlocken och jag vill bara försvinna. Försvinna ur min kropp och få leva i en annan friskare kropp.
Jag sörjer allt jag inte kan göra, men så gärna vill göra.
Jag sörjer att jag blivit en så tråkig och trött person.
Jag sörjer att jag inte får leva kvar i min dröm… ush..
Nu lägger jag av.. är så sjukt trött.
Kram

Puss & Kram
Nina
ninis74
info@ninis74.nu

2 tankar om “Orolig för konsekvenserna resten av mitt liv?”

  1. Det låter som om du har lite för mycket aktiviteter för att du ska orka. Tid för återhämtning där man gör ingenting är jätteviktig. Kram

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *