Just nu har jag svårt att hantera min ångest! Hur jag än försöker andas och tänka på annat så går det inte. Jag är för ångestladdad för att kunna sova, så jag sitter och slöar med telefonen i handen och hoppas på något, men VAD vet jag inte!?

Det känns som om jag väntar på något!
Vad väntar jag på? 
En sån lustig känsla i kroppen av förväntan får mig att koppla denna känsla med döden…. Eller ett sammanbrott, jag vet inte! 
Jag är 40 år och förstår mig inte på mig själv alls. Vem är jag ? Vem vill jag vara? Vad är syftet eller meningen med allt detta? 
Jag känner inte mig själv längre! Jag skriver så många fler negativa inlägg här på bloggen än vad jag gjort tidigare. 
Det sägs att man ska ta avstånd från de människor som påverkar en negativt, man ska inte umgås med personer som drar ner en i skiten och är negativa.
Inte undra på att jag blir mer och mer ensam! Jag drar mig undan eftersom jag inte vill vara den som drar ner andra i skiten! 
Saknar min glada och positiva sida, fast ibland är det svårt att komma ihåg hur jag var….Kan jag möjligtvis varit en sprallig, levnadsglad tjej eller inbillar jag mig bara? 
Har jag ett tillfälligt avbrott eller är jag begraven djupt nere i min ångest?
Puss & Kram
Nina
ninis74
info@ninis74.nu

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *