Enligt min psykolog så kan man inte förtränga barndomsminnen ?!
Eller undantryckta trauman!
Det tycker jag är mycket konstigt ?!?!!!!
Eller undantryckta trauman!
Det tycker jag är mycket konstigt ?!?!!!!
Förklarade för honom att jag förträngt vår dotters kidnappning när hon var 3 år och först nu nästan 17 år senare reagerade jag.
Helt plötsligt kom traumat fram igen och jag insåg om att hon faktiskt var så nära att tas i från oss ( var i Turkiet då och som tur var reagerade min man medans jag var helt apatiskt, fullständigt chockad ).
Helt plötsligt kom traumat fram igen och jag insåg om att hon faktiskt var så nära att tas i från oss ( var i Turkiet då och som tur var reagerade min man medans jag var helt apatiskt, fullständigt chockad ).
Jag förklarade att jag inte bearbetat detta då jag inte trodde detta hade hänt, men min man och mitt minne säger att det hänt osv.
Jag hamnade väl i någon slags chock i alla dessa år och först nu fattar jag och kan reagera på händelsen med massa olika slags känslor 🙁
Känner hat för den hemska sanningen om onda människan, samt smärta inför det som faktiskt kunde ha hänt!
Psykologen tyckte ändå inte att det var möjligt att förtränga saker på det här viset !!????
Orkar inte med oprofessionella/ oerfarna människor, ge mig någon som åtminstone har lite förståelse !!
Jag tror visst att det kan finnas olika trauman i vårt inre som vi inte alls hade en aning om fanns, detta var bara ett exempel på vad jag och min man gått igenom, utan att reflektera/bearbeta speciellt mycket kring denna händelse genom åren, nu kommer allt ikapp oss, nu när hon är vuxen och har flyttat hemifrån.
Jag har inte alls förstått varför jag varit så rädd, nojjig och överbeskyddande hela hennes liv?!
Ja eller nu förstår jag lite mer.. Min/vår smärtsamma upplevelse och rädsla över att förlora henne har påverkat oss i alla dessa år utan att vi riktigt förstått allvaret i händelsen vi var med om…. Ush!!
Nåja, hon finns hos oss idag, men vilket uppvaknande det var för mig så här 17 år senare , ush!
Puss & Kram
Nina
Nina
Nä men fy va obehagligt, skönt att allt slutade väl.
Kram
Det var det mest oprofessionella jag hört! Jag blir riktigt arg. Min bror är psykolog, och han har haft patienter som inte ens haft några minnen av händelser som de förträngt riktigt ordentligt. Du minns ju, vad jag förstår händelsen, medan känslorna är obearbetade. För mig brukar det vara så att när det blir total överbelastning på känslosystemet, när någonting jättejobbigt inträffar, så stängs det av. Jag upplever att det är en sorts överlevnadsstrategi som går in automatiskt, därför att man just då inte skulle orka bearbeta alla de känslorna. Normalt sett brukar sedan känslorna pluppa upp lite i taget så jag hinner med att bearbeta utan att bli överväldigad, men det verkar vara den funktionen som gått i baklås hos dig. Och jag tänker att om man har mycket som är obearbetat sedan tidigare – t ex från barndomen – så är det större risk att det blir den här typen av förträngning. Be att få byta psykolog! En person som förnekar just det problem du behöver hjälp med kan ju liksom inte hjälpa dig. Kramar om! ♥
Det är just det här jag vill slippa, hålla på att byta psykologer och läkare titt som tätt. Man får liksom börja om från början med både förtroende och livs storyn.
Jag kommer inte att ha honom mer då han ska hjälpa mig vidare till "rehabilitering" KBT eller nåt:( suck, säger jag bara!
Kanske man skulle utbilda sig till psykolog?! Hehe❤️
Jag är verkligen tacksam, men nu börjar en ny resa… Skuldkänslor kring överbeskyddande av henne osv… Men försöker ta en sak i taget nu, kram
Jag vet, det är så himla jobbigt med nya psykologer och läkare. Har för länge sedan tappat räkningen på hur många gånger jag fått byta, oftast för att de slutat men ibland för att jag själv begärt det.
Det finns en behandlingsmetod som heter EMDR som vissa psykologer använder sig av som tydligen ska vara otroligt effektiv när det gäller traumatiska upplevelser.
Kram! ♥
Tänkte precis som Piedra skrev att det nog är en överlevnadsinstinkt som stängt av för att du ska fixa det.
Tycker absolut att även om det är jobbigt att byta terapeut/psykolog så kan den där inte hjälpa dig eftersom han inte ens tror det finns….ryser vid tanken på att han ska sitta med rehab…stackars människor som kommer träffa honom.
Styrkekramar till dig!