Har jag berättat att vi var i Khao Lak det året tsunamin var?

Vi kom hem 2½ dag innan!
Tack gode Gud!
Och nu när vi var tillbaka till den plats där vi bodde i Khao Lak
(Hotellet hette då Tropicana )och de platser vi strosat omkring i
blev känslorna otroligt starka, lite magstarkt faktist…
så OFATTBART!
Inget annat än poolen var kvar och rester av receptionen!
Hur mår Thailändska människorna då?!
De försöker leva som vanligt, men i de överlevande människornas ögon lyser något annat än trygghet.
Munnen skrattar, ögonen försöker le och de är otroligt trevliga ,
MEN i ögonen finns något som ingen av oss NÅGONSIN kan förstå,
kanske inte ens de svenska som förlorade sina kära i den hemska katastrofen,
eftersom detta är deras land och de tvingas att leva i dödens skuggor varje dag!
Vart man än gick så såg man skyltar som påminde oss om att vi befann oss på
TSUNAMI HAZARD ZONE
Vad såg jag i många thailändares ögon?
Enorm smärta, saknad och fruktan för vad som eventuellt KAN hända igen,
kanske idag, kanske aldrig någonsin mer, MEN vem kan garantera det?!
INGEN!
Puss & Kram
Nina
ninis74
info@ninis74.nu

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *